I'm little miss sunshine on a cloudy day!

Nu ska jag bege mig till Centrum och systemet åt Jonthes räkning. Sedan ska jag vidare till stan med Mikkan för att fynda och umgås. Dricka kaffe lär vi också göra. Vi hörs sen!

I love my new Baseballshirt!

Hittade detta fynd på Myrornas när jag var där med mamma idag. Endast 45 kr!

(Hittade även två par böcker och två par jeans)

Vid en bombad väg på en trottoar blir ett sommarregn till en ocean

Har spenderat  dom senaste timmarna med att försöka skriva in mig på arbetsförmedlingen.
(Ja, jag vet att jag borde ha gjort det för tusen år sedan!!)

Det går iaf inte så bra då jag inte har något minne av när jag har börjat och avslutat mina arbeten, jag kan bara månaderna. Ska försöka ta min röv och röra mig till arbetsförmedlingen i veckan och fixa till allting.

På tisdag ska jag på min första cellprovtagning btw. Asfreaky!

Bang bang my baby shoot me down

Drar hem till Simon i porten bredvid och dricker öl med han och Victor som är i storstaden och hälsar på!

du gav mig tillbaka min inspiration så jag använder min saknad och minns hur du log

"Nu var vi här igen, ännu ett kapitel som tatt' slut, otur i kärlek försöker hålla ut

men jag saknar din närhet men det är inget nytt, måste bara hitta ut ur labyrinten

överleva vintern med väntan på vår, vill inte sänka mig lågt fan det måste vända ändå

låt musiken dra mig upp börja skriva igen, hitta det där drivet låta skivan bli bränd"

Jag vänder ansiktet mot himmelen och känner mig fri, bekymmer lämnar jag bakom min rygg.

Allt har varit som en storm på ett hav runt mig.
Saker har förändrats, visst är jag densamma men med tiden blir man ändrad.
Insett så många saker i livet som jag i princip tagit för givet.
Som det stora i det lilla, vara med vänner och familjen, att bara hänga runt och chilla.

För varje händelse i livet så får det positiva/negativa-konsekvenser. Som ringar i vattnet påverkar varenda litet gruskorn din framtid. Min kärlek lämnade mig för ett par månader sedan efter 6 år tillsammans. Idag vet jag att det var det enda rätta, även fast jag saknar hans närvaro konstant.

Jag har fått så många klarheter i mig själv och det vi två hade nu i efterhand. Jag har börjat hitta tillbaka till den personen jag en gång var, innan jag tog mig an alldeles för mycket vikt på mina axlar. Jag har tagit upp kontakten med personer som jag tappat, gått ut och upplevt saker och skapat minnen. Och jag vet att ingenting av det här hade hänt om jag fortfarande andades i hans trygghetsluft. Jag blev någon jag trodde jag var tvungen att vara, någon han behövde men i själva verket så förstörde jag. Jag slutade vara den personen han blev kär i och vi tappade bort oss två bland alla år tillsammans. 

Stundvis kippar jag efter luft och tror att jag dör utan dig. Jag har älskat dig så länge att jag inte vet hur man älskar någon annan. Jag har varit din flickvän, burit den identiteten och gömt mig bakom den så länge att jag inte längre vet vem jag är eller vem jag är på väg att bli. Kommer jag tycka om den personen, kunna landa i den rollen och trivas i den?

Everyone I know goes away in the end.

"Vänner"

Det är inte det faktum att ni gav mig tomma löften eller hur ni successivt brutit ner mig som gör ondast. Utan det att jag har varit så blåögd och naiv. Vandrat i ett låtsas sken, i en tro om att jag har vänner. Lutat mig helt och hållet mot väggar som aldrig funnits, anförtrott mig till personer jag aldrig borde. "vänner" - det är vad ni är.